Lördagen 3 oktober genomfördes Flatcoated Retrieverklubbens andra officiella A-prov som också denna gång var utlyst som ett rasmästerskap. Tolv platser skulle fyllas och även denna gång var det möjligt för utländska ekipage att anmäla, men denna gång fick vi endast en gäst utifrån, Norge blev representerat. Provet skulle tillika bli en uttagning av dem som senare i oktober skulle bilda ett landslag och representera Sverige på det Nordiska Mästerskapet i Finland.
Inbjudna domare var Reine Hansson samt Trond Gjötterud från Norge. De inledde dagen genom att tillsammans med provledaren Tom Lauritzen informera om hur dagens jakt skulle bli till underlag för deras bedömning.

Dagen inleddes med jakt på rapphöns och fasan. För att kunna utöva denna jaktform krävs hjälp av små stötande hundar som tillsammans med sina förare går först i drevkedjan och leder jakten framåt. Denna dag fick vi hjälp av Monika Lindström och Yvonne Schwermer Herngren och deras små duktiga och outtröttliga cockrar.

På första drevet blev det lite för frestande för ett par av de startande hundarna, - att gå fot och att bli kvar vid sidan av sina förare blev i ett par situationer alldeles för övermäktigt och dessa fick tyvärr genast lämna in sin nummerlapp.
Övriga fick enligt den turordning som blev efter lottdragningen på morgonen skickas ut att apportera. En del apporter hamnade inte på särskilt långa avstånd men några vållade ändå en del svårigheter då de hamnade i en å som rann bakom en hög, gräsbevuxen vall där förarna mycket snabbt kunde tappa kontakten med sina hundar och hundarna på egna snabbspringande tassar lätt kunde ta över handlingen.

Två hundar är hela tiden under bedömning hos varsin domare på ytterkanterna och dessa är under prövningen okopplade. Det är alltså fyra ekipage som är igång samtidigt, övriga får gå kopplade tillsammans antingen mittemellan eller lite bakom tills de med hjälp av två tjänstgörande stewards får komma i skarpt läge till rätt domare.
I grundomgången skall varje ekipage bedömas av båda domarna och beroende lite på vilttillgången apportera två, eller ibland enbart en gång innan domarbyte sker.
Förutom att vara kommissarie för provet tjänstgjorde jag också som steward tillsammans med Veronica Lauritzen, vilket gjorde att jag på nära håll kunde följa hela händelseförloppet.

Fram till lunch fortsatte drevet och sju ekipage fanns kvar för bedömning. Nu var det fasan som gällde och återigen ställde växtligheten till det för en del. Högt gräs gjorde det ibland svårt för förarna att markera var apporten fallit, också svårt att hela tiden ha koll på sin hund och framförallt för hundarna att kunna se sin matte eller husse!

Sen bröt vi för intagande av en härlig lunch, tillbaks på gården stod en kock väntade på deltagarna vid ett stort fat med eld inunder och serverade en gryta som kunde avnjutas i ett uppsatt partytält. Regnet hängde i luften men väntade snällt på att bryta ut. Kylan bestod dock, det var inte många grader i luften! Dagens intryck dittills ventilerades livligt bland deltagarna.

Nu hade ytterligare två hundar fallit bort och de återstående fem skulle efter lunchen prövas vid en anddamm. Skyttarna placerades nära dammen men de fem startande stod på långt avstånd därifrån och där emellan var det ganska hög vegetation så hundarna hade ingen egentlig koll på exakt var fåglarna föll utan mera en uppfattning på riktningen var allt hände. Några föll dock lite närmare och hundarna skickades i turordning att apportera.

Dagen, jakten började ta slut och hundarna skickades en efter en ut för att på fritt sök hämta in resterande. Fyra av ekipagen var något belastade sen tidigare under dagen men prisvalörerna skulle naturligtvis avgöras och en vinnare skulle utses! Tyvärr blev apporteringsarbetet inte tillräckligt effektivt vilket gjorde att ingen av dem kunde tilldelas pris. A-prov är ju till skillnad mot den rena egenskapsbedömningen på B-proven en tävling och även om det är retrieveregenskaperna som också ligger till grund för bedömningen på A-prov så gör konkurrenssituationen att varje apport granskas under lupp. Så här gäller det, att förutom att hunden skall vara i absolut bästa dagsform, att själv ha koncentrationen på topp också ha flyt i vilken apport man tilldelas!

En av de fem hundarna återstod, var helt obelastad från förmiddagen och sparades här till allra sist för att apportera. Här blev det tyvärr ett missförstånd, ett hörfel gjorde att Maria Jogeland trodde sig behöva hålla Inkwells With Love till ett särskilt område. Hon började därför dirigera istället för att bara låta henne gå ut på fritt sök. Det höga gräset gjorde hunden osäker på uppdraget, hon sökte kontakt lite då och då från olika håll för at få bekräftelse på uppdraget, fick därför inte till något reellt sökarbete från ett möjligt högt pris så blev det inget alls! Men fåglarna skulle hem och när hon sen skickades ut igen, denna gång på direktiv om fritt sök visade hon direkt att det minsann ingen match var och kom snart hem med fågel.

På grund av att bedömningen av hundarna på ett A-prov sker vid praktisk jakt kan många oförutsedda händelser inträffa. Det är därför omöjligt att pröva hundarna under exakt samma omständigheter men domarna bedömer varje hunds prestation beroende på uppgiftens svårighet. Jaktformerna på A-prov kan variera liksom naturligtvis också vilttillgången.
Ledsamt nog, trots många bra prestationer, blev alltså ingen hund prisbelönt denna dag.
Det är bara att konstatera att det på alla plan behövs mycket utbildning inom Flatklubbens led gällande A-prov. Denna provform är helt ny för de flesta och orutinen hos flera förare lyste igenom! Förutom en del rena stadgeproblem så var en av orsakerna till noll pris att hundarna oftast hade egna åsikter om viltets belägenhet och inte så hörsammat lyssnat på sina förare, här behövs ordentligt med träningshjälp!
Att för Flatklubben framöver arrangera Mock Trials, träningshelger med duktiga instruktörer och kanske även kunna arrangera inofficiella A-prov för att göra att fler på ett bra sätt ska kunna och även våga deltaga blir därför ett viktigt uppdrag.
Men priser fanns det gott om, så fyra hundar placerades ändå av domarna och VP Guns Choice skulle förstås delas ut! Dessa fyra blev också uttagna till det landslag som senare skulle åka över till Nordiska Mästerskapet i Finland.

Från vänster på fotot från prisutdelning
1 Maria Jogeland med Inkwells With Love
2 Malin Hilding med Hinnared’s Enya
3 Helena Molin Ericson med Pumpans Broomtail Wrasse
4 Peter Hilding med Hinnared’s Hold On som också blev Guns Choice!