När så äntligen snön behagade att försvinna så var det dags för en första syskonträff. Så roligt att träffas igen, och en hel del hade hänt i ”valparnas”utveckling!
Kompisen Lisa ställde upp som instruktör (en profession som hon innehar och utövar sedan många år) och guidade oss i apporteringen värld.

Det märktes att vintern varit lång men ändå satt grunderna kvar vad gäller att hämta dummie, komma in och lämna av. Framöver när kvällarna blir tillräckligt långa och ljusa så blir det istället för syskonträffar träningskvällar, då alla som har tid och möjlighet kan komma och träna!

Lisa poängterade också, liksom jag, mycket det här med ordning och reda, nödvändigheten av att ha en hund som uppmärksamt följer vad som sker men som tryggt finns kvar vid sidan hela tiden!
Vi fick bl a jobba i grupp med hundarna medan hon kastade och la ut dummies lite här och där, inga av dessa fick då apporteras, det fick sedan göras separat av hundarna medan dom andra då fick titta på!

Det verkar som om underhållningsvärdet på det vi höll på med var stort!

Kakan har fått ”vila” sig i form under vintern, men hon visar på bra kom ihåg, kunskaperna finns där och det blir roligt att nu komma igång med kontinuerlig träning. Dessutom skall hon och jag iväg på ett par träningshelger under våren, blir spännande att se hur hon håller ihop, hur hon orkar hålla koncentrationen uppe under längre tidsintervall.