Trots 7 minusgrader på morgonen och några cm snö på backen sparkade vi ändå igång första träffen för våra elithundar!
Vi träffades hemma hos Lisa som, tidigare på dagen, hade varit ute i alla kohagar och planerat och fixat så det stod härliga till! Det var inte bara träning som stod på dagens agenda, i planen ingick att vi, via lottning, skulle delas in i två lag och att det så här tidigt på året minsann dessutom skulle tävlas! Det för att vi inledningsvis direkt skulle bli medvetna om brister som finns och behöver förbättras med träning framöver!
Vi som var på plats denna första gång var förutom Lisa och Hobby, Sofia med Baggi, Marita och Skorpan samt förstås Bus med tillhörande matte!
Och nog fick man lite att fundera på!

Första stationen var en kombination av olika dirigerings- och ett markeringsmoment.
Första hunden i laget fick börja med en markering och samtidigt skulle parkamraten påbörja en dirigering. Det fanns fyra utplacerade vita pinnar (olika svårighetsgrad, värda olika poäng) att välja på därute på ängen, både på olika långa avstånd ut från start men också gentemot den kastade markeringen. Innan måste man förstås ange vilken som avsågs att hämta, fel apport – ingen poäng. Sen byttes uppgiften för hundarna varannan gång. Låter kanske enkelt men svårigheten var att markeringen kastades hela tiden var 30:e sekund oavsett om dirigeringshunden var klar med sin uppgift eller ej och därmed kanske inte i tid var på plats för sin markering .Ingen hjälp och stöttning fick heller ges till markeringsapporten, den skulle gälla som ren markering, annars noll poäng!
Under 5 minuter fick varje lag chansen att här samla så många poäng som möjligt och arbetsmetoderna, medels visslingar och rop, kunde nog insamlas till, både en instruktionsbok om – hur, på bästa sätt hjälpa sin hund, eller – hur, på bästa sätt stjälpa sin hund!!!

Marita, nyss hemkommen från tre veckors härlig semester i varmare land bildade lag tillsammans med mig. Då Skorpan, som under mattes semestertid fått lite väl många extra godbitar och Bus, som ju tyvärr inte varit igång i mer än ett par veckor pga en hälta från en av de sista jakterna i november, inte helt kändes vara på ”topp” fick vi lite huvudbry vilken devis vi skulle anamma: ”Hellre fly än illa fäkta” eller Coubertains ” Det viktigaste är inte att vinna, utan att kämpa väl”!?
I sann sportsmanna anda valde Marita och jag förstås det sista alternativet!

Lisa och Hobby arbetade hela tiden, trots tidspress på alla stationer vi passerade, lugnt och målmedvetet in apport efter apport.

Sofia, som gång på gång styrde sin snabbspringande och lyhörda Baggi till dummies med hög poängnivå, gjorde så att Marita och jag än mer hörde Coubertains ord ringandes i våra öron!!

Efter alla stationer med dirigering och markeringar, det mesta på tid, avrundades dagens arbete med ett fritt sök på två jättestora ängar, ett för varje lag, dock även detta tidsbegränsat. Här avslutade det ”coubertainska” laget med en bra insats, det sista jobbet blev oavgjort och det var det närmaste en poängvinst på någon station!!!
Det var bara att ta av sig hatten för det vinnande laget, och när vi sen gick in i Lisas kök för att äta så passade märkligt nog några av oss snabbt på att förtränga den totala poängskillnaden för att därefter, mätta och belåtna, tillsammans planera datum och ansvariga för resten av vårens träningspass!