Tiden går så fort och valparna utvecklas väldigt mycket hela tiden, knappt man hinner med i svängarna! Om en vecka när veterinärbesiktningen sker måste allt vara bestämt, vilken valp som skall hamna hos vilken familj! För då skall valparna id-märkas med sitt registreringsnamn.
Jag har själv faktiskt ingen aning ännu om vilken av de båda tikarna som blir kvar här, just nu är skillnaden dem emellan enbart vikten. Mme Flod eller Grevinnan som hon också kallas (märkt höger sida) väger sedan födseln, och fortfarande förstås, mer än ”Lillspetan”(märkt på huvudet). Men viktskillnaden i nuläget säger ingenting om hur det blir i vuxen ålder. Förutom märkningen med nagellack, för att hålla koll på vem som är vem, så är namnen många på valparna!

Uppförande och beteende är ävenså lika för grabbarna, finns inga särskilda skillnader att ta på hittills, mer än några gram hit och dit.
Hela kullen har också lagt sig till med en härlig päls.

Ytterligare små övningar har genomförts. Allt för att jag skall få någon uppfattning om huruvida det finns skillnader i egenskaperna hos dem. En upptinad fågel lades på gräsmattan och valparna fick ta sig fram själva och stifta bekantskap med detta djurslag. Samtliga apporterade spontant utan någon tvekan, vilket var trevligt att se. Annars brukar det alltid så där första gången finnas någon som inte är särskilt intresserad och/eller också någon som både ruskar och mördar bytet, men inte här inte! Blir intressant framöver, när de också ska få stifta bekantskap med andra viltslag, att se om mönstret upprepas. Självklart får man tänka, att en gång – ingen gång, men tillsammans med alla små moment som görs blir det ändå till en generell uppfattning om individuella skillnader. Alla har också lyfts upp på ett högt trimbord. Det är bra att vänjas vid att stå på bord för så kan ske i framtiden, exempelvis vid veterinärbesök dit man kanske kommer någon gång. Det vållade inga bekymmer för någon av dem!
Det kommer hela tiden nya, spännande saker att utforska i valphagen. Bra både för självförtroendet och att träna muskler i klättring på olika sätt.

Husets två katter har hittills varit ganska ointresserade av valparna. Någon enstaka gång har dock möte skett!

Då fler valpköpare liksom jag själv, ibland kommer att använda sig av bur har jag ställt in en sådan i deras stora valplyan. Bra att de tidigt kan stifta bekantskap med ett sånt föremål och själva kan gå in där både för att sova och leka vilket de ofta gör! Det underlättar framöver både för mig och för de andra.

Valparna har blivit vana vid många och stora oljud! Stora lastbilar har rasslat förbi i strid ström och stjälpt av grus och makadam till ett nybygge en bit bortanför. Gräsklipparen, som fått arbeta flitigt på tomten tack vare mycket regn och därefter sol, har trots närhet till valphagen inte bekymrat dem alls!

Mindre oljud i form av barnskrik av allehanda slag har också blivit vardagsmat.

Tänderna används flitigt hela tiden, det finns mycket att bita i.

Under perioden nu fram till valparna blir 7 veckor kommer de få göra lite fler saker. Bl a skall nya underlag presenteras, både ute och inne och nya viltslag likaså. Hoppas det kan hjälpa till i mitt huvudbry!! Eller blir det Ole Dole Doff!!??