Så har valparna ordentligt börjat vänjas vid annan mat!
Till en början en väldoftande liten köttfärsbulle, inga problem där inte, den sögs in och slukades snabbt. Att få i sig välling är inte lika lätt, munnen har ju hittills tjänstgjort som en liten sugkopp runt mammas tuttar och att helt plötsligt få till en helt ny teknik och slicka i sig vätska från fat kräver stor koncentration, men av den varan fattades intet, det fixade alla lätt som en plätt!

Därefter blev det enbart valpfoder, som verkligen uppskattades, och efter någon dag blev det utfodring fyra gånger per dag och för att de skall bli uppmärksamma på att det är mat på gång används visselpipan. Med två tut i pipan överförs det snabbt till en mycket användbar inkallningssignal för valparna i framtiden.
Valparna växer så det knakar och började kravla sig över kanten på valplådan. Så i en mellanperiod, innan stora flytten ut till nya boet i gäststugan, sattes kompostgaller runt om för att förhindra rymningar. Valplådan utökades också något och fick ett lägre galler i fronten så Norpan obehindrat kan ta sig in när hon själv vill eller när valparna pockar på.

Det var också dags för premiären att få nosa på gräs! Det visade sig att en flyttkartong på ett alldeles utmärkt sätt även kunde transportera små valpar. Så praktiskt få med alla på en gång, men det gick bara de allra första gångerna, sen blev de för stora och tunga och kommer ju också framöver kunna springa ut och in själva via rampen till nya lyan.

Pappa Nalle är ofta här på inspektionsrundor, viktigt kolla hur de små utvecklas och förstås hjälpa matte och husse i funderingarna om vem det blir som får förmånen att bli fostrad av fadern himself!! Det blir också intressant att följa Nalles tre veckor äldre avkommor i Danmark som finns på kennel Friia.

Flingan tycker att det är väldans uppståndelse kring de små hela tiden, en valpkull är väl ingenting att oja sig över! Hon har lugn och värdig uppsikt på alla händelser där hon ligger ovanför valphagen på ett av sina favoritställen på berget!